Kwesi Kuarteng kommer att behöva tillkännage mer än 60 miljarder pund i finanspolitisk åtstramning om han ska övertyga investerare om att han kan stabilisera Storbritanniens offentliga finanser, enligt en ledande tankesmedja.
Kanslern, som lovade att “minska skulden på medellång sikt”, kommer den 31 oktober att definiera en ny skuldminskningsplan och åtföljande officiella prognoser, i ett försök att lugna marknaderna efter kaos Det har sitt ursprung i hans “mini”-budget för skattesänkningar på 45 miljarder pund.
Men analys av Skatteforskningsinstitutet som publicerades på tisdagen visade hur svårt det kommer att vara för Kuarteng att övertyga marknaderna om att han kan få de offentliga finanserna på en hållbar väg – även om han skjuter upp datumet då han siktar på att skulden som andel av nationalinkomsten ska börja falla.
På kort sikt är det största enskilda trycket det tillfälliga stödet för energiräkningar, vilket kommer att få statens upplåning att stiga till nästan 200 miljarder pund i år, det tredje högsta sedan 1945, sa tankesmedjan.
Men IFS uppskattade att även under 2026-27, efter att detta stöd upphör, kommer statens upplåning att uppgå till 103 miljarder pund – cirka 71 miljarder pund mer än de officiella prognoserna de visade i mars – med ökningen främst på grund av skattesänkningar kvartals meddelade förra månaden.
Ens att vända på alla dessa nedskärningar skulle inte räcka för att stabilisera skulden som andel av nationalinkomsten, sa tankesmedjan, som uppskattade att det skulle kräva en större finanspolitisk åtstramning på 62 miljarder pund 2026-27.
Kuarteng skulle i teorin kunna uppnå detta enbart genom nedskärningar, sa IFS. Att koppla förmåner i arbetsför ålder till inkomster, snarare än inflation, under två år – ett förslag som har väckt revolt bland några Tory-parlamentsledamöter – skulle spara 13 miljarder pund.
Att minska investeringsutgifterna till 2 % av bruttonationalprodukten kan spara 14 miljarder pund, även om det skulle nå regeringens tillväxtmål på 2,5 %.
De återstående 35 miljarderna pund skulle motsvara en minskning med 15 % av alla dagliga utgifter för offentliga tjänster, enligt IFS – eller, om NHS och försvarsbudgetar var undantagna, en minskning med 27 % på alla andra områden, inklusive utbildning.
“Det kanske fungerar på papper och sparar på det [Kwarteng] tvungen att ro tillbaka på fler av sina skattesänkningar i minibudgeten”, säger IFS-direktör Paul Johnson. Men han tillade att varje försök att garantera sänkningar i denna skala utan att specificera var de skulle falla sträckte trovärdigheten “till bristningsgränsen”.
“Detaljerna i den brittiska regeringens finanspolitiska strategi är under större granskning av finansmarknaderna än någon gång under det senaste förflutna…kanslern bör inte förlita sig på alltför optimistiska tillväxtprognoser eller löften om ospecificerade utgiftsnedskärningar”, sa Johnson.
IFS medgav att dess prognoser var osäkra och att dess prognos på 100 miljarder pund per år på medellång sikt “kan vara fel med tiotals miljarder åt båda hållen” om de ekonomiska utsikterna förändrades.
Dess siffror är baserade på ekonomiska prognoser från Citigroup-banken, där BNP-tillväxten ligger på i genomsnitt endast 0,8 % per år de kommande fem åren, när inflationen når en topp på nära 12 % och räntorna ligger på 4,5 %. vilket är lägre än vad marknaderna förväntade sig.
Benjamin Navarro, Citigroups Storbritanniens chefsekonom, sa att en anledning till att utsikterna var så dåliga var att penning- och finanspolitiken “nu fungerar i motsatta riktningar”, en destabiliserande utveckling som riskerar att göra återhämtningen mer smärtsam och försena den.
IFS sa att snabbare tillväxt skulle förbättra utsikterna för de offentliga finanserna, men även om Office for Budget Responsibility, den oberoende finanspolitiska övervakningshunden, lägger till 0,25 procentenheter till sin tillväxtprognos varje år, skulle en finanspolitisk åtstramning på 40 miljarder pund fortfarande behövas 2026 -27.
Finansministeriet sa att regeringens tillväxtplan – baserad på skattesänkningar och utbudsreformer – skulle “driva långsiktigt hållbar tillväxt”, vilket skulle leda till “högre löner, större möjligheter och hållbar finansiering av offentliga tjänster”.